Fredagskväll,utgång,och mycket trevligt.
"Känner du Sofia XXX?"
-Ja,känner henne inte jätteväl,men hyfsat ändå.

Bra,eller dåligt tecken? Att hon berättat om mig för hennes kompis. Antagligen om nyår,men inte helt säkert.
Sanslöst fin är hon Sofia,på alla sätt & vis. Tyvärr tror jag inte jag kommer hinna lära känna henne riktigt väl innan hon drar och bosätter sig i Gbg. Synd,måste jag erkänna. Mycket synd. Henne skulle jag vilja lära känna bättre.

Lördag,pulka. Riktigt fint(:
Då var Sofia med,och det slog mig återigen. Sanslöst fin,på alla sätt & vis.
Hon har även planer för framtiden,mål i livet och drömmar hon försöker uppfylla saker.
Egenskaper som jag saknar,och aldrig varit i närheten av. Vilket egentligen gör henne ännu mer intressant. Jag behöver folk i min närvaro som det är ordning på,som har drömmar och även försöker uppfylla dem.
Ärligt talat,jag tror aldrig jag haft en dröm,en framtidsvision om någonting. Isåfall har jag glömt den. Bra sak? Knappast,egentligen.
Tragiskt snarare. 

Efter en mycket bra,och nykter,helg hamnade man här tillsist. 
Har faktiskt startat en blogg som jag har berättat om,som någon vet om. Dock känns det ändå inte riktigt lika bra att skriva där. Där känner jag mig inte tillräckligt trygg att skriva ut min livs filosofie. Jag menar,där kan ju någon faktiskt få reda på den..

Bio i fredags. Åka VVV (Väldigt varm Volvo) upp till Karlstad.
Avatar blev det,mycket bra film,som trots lyckligt slut ändå fick en under vissa stunder än mer ner i träsket av att man behöver någon. Jag kan tänka mig att den är fruktansvärt underbar om man är ett nyförälskat par som utbyter saliv framför bioduken. Men nu har jag ingen att bli ett nyförälskat par med,dock får filmen ändå bra betyg.

Bowling igår med Sofia & Ylva. Väldigt,väldigt värt.
Gick tillochmed bra på bowlingen,inte dumt-även om pratstunden efteråt var ännu bättre. Mycket bra idé av Sofia må jag säga,cred till dig.

Imorn,skola,tillbaka till vardagen. Fan va härligt! Det enda jag sörjer är att det är än närmare till studenten och ovissheten nu.. 

En väldigt,väldigt trevlig nyår,absolut. Den överlägset bästa jag varit med om,utan tvekan. Trots kanonfylla utan dess like ett tag,vare väldigt bra.
Förra årets nyår firades som bekant i en buss,så det var inte så svårt att slå.
Mat,umgänge,öl och musik till en början. Även lite hångel,och då var jag nöjd,mycket nöjd.
Tyvärr var en annan Kille på henne som fan hela kvällen,så jag var ju tvungen att vara lite på jag också för att visa vart skåpet skulle stå. För den här kvällen var hon min,helt enkelt. Jag var tvungen att vara líte mer på än jag hade varit kanske ska sägas.
Men mitt leende visste inga gränser då våra läppar möttes. Underbart trevlig tjej,go,glad och dessutom mycket fördelaktigt utseende. Det var kvällens höjdpunkt,no doubt!

Även ett nakenlöp hanns med. Fix idé efter alldeles för mycket öl. Kanske inte var nån jättesmart grej,men det är försent att göra nåt åt nu.
Killen vi var hos var inte jätteglad över en tjejs spyor i hallen heller. Hehe.
Menmen,utvärderingen av kvällen lyder nåt i stil med att det var fruktansvärt längesen jag var så glad. Mitt gamla jag sken igen,och att hon slängde lite blickar åt mitt håll innan vi kysstes gjorde att jag anade en bra kväll. Det blev det,verkligen.

Nya året fortsätter med antibiotika i 10dar och vilande. Inte anstränga foten i onödan. Fan,jag vill åka skridskor & springa,men det får jag inte för farbror doktorn.

Imorgon blire bilfärd till Karlstad igen. Saftkalas hos den ädle Emil. Inte dumt. Undrar om hon är där,och vad hon kan tänkas säga? Hoppas det inte blir stelt isåfall,det är det sista jag vill.

Jävla tjat om detta nyår. Jag vet redan nu att jag kommer vara hejdlöst full bara för att slippa tänka på allt. Slippa tänka på 2009,som visserligen varit det bästa året hittills,förutom sista halvan,men ändå supa bort allt som kommer i min väg. Jag var singel när jag började 2009,den enda jag känner som var singel då och inte är det nu är Tomas. Han kan hålla käften,2009 var singlarnas år. 
Visst,jag blev kär,har skurit mig pga det,etcetc. Men som jag känner nu vill jag bara gå vidare,dock tror jag inte jag klarar det.
Jag vet vem jag vill ja,och henne tror jag inte jag kommer att få. Tyvärr. Chansen är väldigt,väldigt liten. Snarare finns den inte.

Jag har haft en trevlig kväll,misärfull och bowling. Nu vill jag att 2010 slår 2009. Att jag kommer på vad jag vill med mitt liv,och hittar en flickvän.
Det kommer inte slå in,det vet jag redan nu. Fan.
Shoot me,or love me.
Jag tror på det förstnämnda. 

En sväng,likt alla andra i Sverige,till mellandagsrean.
För att föra en exakt lista över inköp så kan jag säga att det slutade med en parkeringsbiljett,en whoppermeal,strumpor och en kaffe. 
Nostalgimusik,bra sällskap och en allmänt trevligt dag slutade med förfrusen tåjävel. Jag lär inte sova speciellt gott inatt.
Värmen i bilen är inte mäktig,varav jag frös om fötterna innan jag snörade på mig skridskorna i över 20minusgrader. Nackdelen är att jag inte får plats med raggsockar eller dylikt,vilket inte foten tyckte om. Aja,smällar man får ta.

Imorn blire bowling, Matilda fyllt 18 hon också tillslut. Var bra trevligt sist,så hoppas på samma igen. Absolut inte dumt.
Nyår blire knytkalas,och efter det styr det fest. Dock dålig koll på vilket folk. Hoppas hon är på festen,men jag ställer mig tveksam. Ett problem återstår,sovplats. Kein anung, på ren svenska.
Nyår ja..Vilket påhitt. Föregående inläggs rubrik beskrev det underbart bra.

Tillsist vill jag bara säga att jag är precis som dig, 
inte som alla andra,lite snyggare,lite bättre,lite mer alternativ. Blablabla.
Snarare sämre än dig,skulle jag vilja säga.
Jag vill ha festival,nu!

Artikeln/Krönikan eller vad man nu vill kalla det,vilken jag länkat till i rubriken,är i det närmaste perfektion. Visst innehåll gör en totalt mållös,träffar skoningslöst mitt i känsligt område.
"Alla har vi något vi inte fått sagt under året.."
Aldrig läst något av denne Schulman förr, men denna går inte att komma ifrån. Ett mästerverk,helt enkelt.
Ångest är precis vad jag känner inför nyår,ångest är precis vad jag känner inför livet. 

Jag skrev vad jag sa i tidigare inlägg. Men svar har jag inte fått,vilket jag räknat med. Hon har gått vidare,jag vill bara skjuta mig känns det som.
Jag vill inte mer,jag mår fruktansvärt dåligt och förstår inte varför allt ska vara så jävla svårt. Ta bilen,full gas och ramma en bergvägg eller nåt. Lite väl drastiskt,men ärligt talat. Det skulle inte göra mig någonting om jag skulle förolyckas på något sätt. Inte ett jävla jota besvärar tanken mig,snarare ser jag döden som en frihet,en fristad,kvitt allt elände.
Sålänge jag får "Every you,every me" med Placebo spelad på min begravning,så vore det snarare gôtt att slippa det här. Det har jag fått lovat av min bäste vän,vilket värmer lite.
"Livet"?,smaka på ordet.. Bittert,orättvist,tvång och mer eller mindre helvetiskt.
Visst,det går i vågor,vissa dagar känns det bra,andra vill jag bara avsluta det.

Igår körde jag fast med bilen,kom varken fram eller bak. Det fick bli att ställa ner den,och gå hem sista biten.
Ungefär så känns livet. Fastkört,kommer varken fram eller tillbaka. Tyvärr kan jag inte bara ställa ner livet och gå sista biten hem. En gång har jag känt mig hemma,riktigt hemma,riktigt lycklig.
Med mitt huvud lutandes mot hennes varma bröstkorg,hennes huvud lutat över mitt. Sittande ner,hållandes om varandra,kände jag en väldig samhörighet. Då kände jag mig hemma. Vi behövde inte säga något,bara sitta där och värma varandra.
Jag saknar dig, jag rentav Älskar dig LInnea.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till,jag vill bara hem. 

Jag måste göra något åt det. Jag bara måste,annars kommer jag inom snar framtid förgöra mig själv. Det håller inte längre. Hela livet känns som en enda jävla lång bittersweet bakfylla,oavsett om jag druckit nåt eller ej.
Läste hennes blogg idag. Mot slutet av den stod:
"Nyårsdejt någon?".
Så nu tänker jag gå in,skriva "Jatack" under signaturen "Den där säfflebon från slutet av sommarlovet". Hon kan omöjligt inte förstå vem det är.
Jag känner som så många ggr förr,att det inte spelar någon roll. Och någon gång måste jag våga ta klivet,inte vara invänta motpartens agerande. Hon kanske också har lite svårt för att ta det lite problematiska steget i en svår situation? Eftersom jag har det,och om hon har det,kommer steget aldrig att tas.
Vi är åtminstone i samma stad på nyår,så ses på torget iallafall vid 12slaget känns inte för mycket begärt tycker man.
Jag älskade dig,och det har fortfarande inte släppt. Du var intresserad av mig,så mycket vet jag. Nu ska jag gå in,skriva jatack från ovan nämnda signatur,och antingen göra bort mig som fan,göra ett mycket bra val,eller så händer ingenting.
Dock kan det inte gå mer åt helvete än det redan gjort,och jag blir bara bittrare och bittrare för varje dag.